Anmeldelse af Summer Jazz 2015 i OrkesterJournalen

Patrik Sandbergs anmeldelse af Summer Jazz 2015  i OrkesterJournalen 

Valby Summer Jazz, Fredriksberg, Valby 26.6.-11.7. 2015

Benjamin & Anders Koppel, Jacob Karlzon, Ennio Pieranunzi, Joe Lovano, Kenny Werner, Scott Coley
mf l.

Valby Summer Jazz, en subfestival till den gigantiska Copenhagen Jazz Festival, arrangerades för sjunde gången sedan starten 2009. I år presenterades drygt 30-talet konserter på fyra olika scener i både Valby och Frederiksberg. Det danska skivbolaget Cowbell Music står bakom arrangemanget. Saxofonisten Benjamin Koppel tillsammans med amerikanska pianisten Kenny Werner var även i år festivalens konstnärliga och musikaliska ledare. Som alltid hade dessa två herrar satt sin unika kvalitetsstämpel på festivalens line-up och deltog dessutom flitigt i en rad olika projekt.

Under tidigare upplagor av Valby Summer Jazz har man presenterat olika teman. Ett år återskapade man konceptet och stämningen på den legendariska klubben Blue Note i Brooklyn med nonstop-konserter, ett annat år vidgade man jazzens horisonter genom att inkludera klassisk musik, körmusik, konstmusik och electronica. Förra året fokuserade man på möten mellan olika nationaliteter och genrer i diverse transatlantiska projekt. Crossovermixen färgade delvis även årets festival. Det transatlantiska fanns kvar även om huvudtemat var att hylla två danska ikoner, nämligen klassiska tonsättaren Carl Nielsen (född 1865) och författaren Halfdan Rasmussen (född 1915). Också Billie Holiday, Frank Sinatra och Edith Piaf – som alla tre skulle ha fyllt 100 år i år – uppmärksammades i en rad olika projekt.

I år är det 150 år sedan danska nationaltonsättaren Carl Nielsen föddes. För att hylla Nielsen hade man satt ihop en stjärntät oktett bestående av gräddan av danska klassiska musiker och jazzmusiker. Med i bandet återfanns även svenska pianisten Jacob Karlzon.Tanken var inte att presentera Nielsens verk så som han skrivit dem utan att nytolka hans musik i en modern, rytmisk kontext. Nielsen var ju känd för att utveckla ett tonspråk och ett kompositionssätt på klassicistisk grund men med en modernistisk prägel – till skillnad från sina kollegor i grannländerna, som Sibelius, Grieg och Alfvén. Förutom att han skrev kammar- och orkestermusik tonsatte han också dikter, vilket lyftes fram under konserten. Kombinationen jazz och klassisk musik är inte alltid lyckad, det finns det många exempel på, men de två hjärnorna bakom projektet, far och son, organisten Anders Koppel och saxofonisten Benjamin Koppel, lyckades bra. Tillsammans hade de arrangerat om musiken på ett beundradsvärt sätt: Nielsens kluriga kromatiska strukturer visade sig passa förvånansvärt väl i ett jazzsammanhang. Respektfullt hade femton av den folkkäre Nielsens verk omarbetats. De nya arrangemangen vävde fint ihop Nielsens kluriga sicksack-opus och filosofiska handlag färgad av nordisk folkmusik med modern klassisk musik och jazz. Kommunikationen mellan de åtta musikerna var total. Skådespelaren Henning Jensen slöt upp ibland med relevanta texter, bland annat från tonsättarens självbiografi Min fynske barndom. Gitarristen Pierre Dørge tog distinkt hand om den sfäriska inledningen till Solen er så rød, mor. Här fick även Karlzon stretcha ut i ett härligt spel. En av hans stora inspirationskällor är impressionismen och hans spänstiga, virtuosa spelsätt och harmoniska, lyriska känsla låg i fokus både när han framförde solon och när han ackompanjerade. Karlzon kändes hemtam i sammanhanget och hade ett leende på läpparna konserten igenom. Temperaturen höjdes under Jens Vejmand Suite då Alex Riel bakom trummorna mejslade ut ett effektfullt, atonalt, dynamiskt groove som blev en skön motkraft mot det lyriska. Harpisten Tine Rehling och blockflöjtisten Michala Petri fick glänska ikapp i den odödliga Dimman lyfteroch kapellmästarna själva i första satsen av Carl Nielsens Symfoni nr 3.

Ett annat lyckat samarbete mellan den klassiska världen och jazzen uppstod under konserten med en av Italiens främsta pianister, Enrico Pieranunzi (65). Han uppträdde i sällskap av amerikanska basisten Scott Coley, Benjamin Koppel och en stråkkvartett med musiker från Danska Radions Symfoniorkester. Septetten framförde verket Les Amants som nu hade Skandinavienpremiär. Pieranunzi som medverkat på över trettio soundtracks skrivna av landsmannen, kompositören och pianisten Ennio Morricone, har också samarbetat med artister som Lee Konitz, Chet Baker och Marc Johnson. Han har lika delar klassisk skolning som jazz i sitt breda register. Trots att det svävade en lite torr, “intellektuell”, abstrakt känsla över verket så var de sångbara linjerna tydliga: det fanns en god balans mellan det harmoniska, det lyriska och det intrikata. Musiken andades sentimentalitet och vemod och i den fanns tydliga kopplingar till Morricones målande kompositioner som ofta tycks komplexa men samtidigt är så lättillgängliga.

Saxofonisten Joe Lovano som gästat festivalen vid ett flertal tillfällen spelade tillsammans med Benjamin Koppel, pianisten Kenny Werner, basisten Scott Coley och trummisen Jonathan Blake i Lovanos och Koppels gemensamma projekt The Mezzo Sax Encounter. Båda saxofonisterna äger det sällan hörda instrumentet mezzosopransaxofon, som två år tidigare hade världspremiär i ett liknande projekt på festivalen. Bandet skapade storstilad intellektuell barockjazz med gott om utrymme för improvisation. Lovano bidrog med starka kompositioner och hans transparenta, knivskarpa saxlinjer flöt lyckosamt i symbios med Koppels tonspråk. Coley och Blake imponerade med underfundiga, rytmiska inpass. Werner, alltid lika hörvärd, fick glänsa som mest i de subtilare balladerna.

Det lyckosamma inslaget från fjolåret att ha öppna, offentliga masterklasser på förmiddagarna med utvalda festivalartister blev en succé även i år. De masterklasser jag hann bevittna med Pieranunzi och Lovano präglades av deras filosofiska tankar om vad musik egentligen handlar om, deras musikaliska möten och hur de båda mästarna arbetar när de komponerar. Lovanos budskap var att det är tolkningarna, inte improvisationen, som är nyckelordet inom jazzen, medan Pieranunzi berättade om sitt mångåriga samarbete med Ennio Morricone och hävdade att Debussys och Bachs musik minsann kan vara dissonant!

Återigen lyckades de organisationsansvariga befästa festivalens position som en av de viktigaste och mest inspirerande sommarfestivalerna, där den konstnärliga profilen går före de ekonomiska intresserna. Vinterupplagan av festivalen, Valby Winter Jazz, äger rum i slutet av februari 2016.